Det riktigt sv\u00e5ra kan b\u00e4ras<\/p>\n
med ett slags l\u00e4tthet.<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 annorlunda<\/p>\n
\u00e4n du hadde t\u00e4nkt dig.<\/p>\n
Inf\u00f6r olyckan kastar du \u00f6verbord<\/p>\n
barlasten av f\u00f6rs\u00e4kringar<\/p>\n
och bekymmer f\u00f6r andras meningar.<\/p>\n
Det riktigt sv\u00e5ra<\/p>\n
kan aldrig \u00f6vervinnas.<\/p>\n
Men att leva i det \u00e4r v\u00e4rt<\/p>\n
f\u00f6rtvivlan och t\u00e5rar.<\/p>\n
Du \u00e4r den du var men m\u00f6ter<\/p>\n
– utan at v\u00e4nta det – en ny v\u00e4rld.<\/p>\n
<\/p>\n
Ulla Olen<\/p>\n
<\/p>\n
Tecken<\/strong><\/p>\n Den som inte f\u00e5r svar b\u00f6rjar iaktta tecken<\/p>\n F\u00e5glarnas s\u00e5ng i morgondiset stinger<\/p>\n sig fram mot klarhet. Genom den<\/p>\n f\u00f6r\u00e4ndras landskapet. Tungt och lika<\/p>\n h\u00e4ver sig hj\u00e4rtat. Men ocks\u00e5 i det vanliga<\/p>\n finns en r\u00f6relse motsatt upprepningens,<\/p>\n en ofrivillig gest eller en pl\u00f6tslig tilltro.<\/p>\n N\u00e4rmast livet, i veck och springor<\/p>\n finns en lukt av lera, r\u00f6k och svett.<\/p>\n <\/p>\n Ulla Olen<\/p>\n <\/p>\n Veit du kvifor<\/strong><\/p>\n Veit du kvifor t\u00e5rane kjem?<\/p>\n <\/p>\n Om du s\u00e5g meg nett no<\/p>\n du visste det ikkje.<\/p>\n <\/p>\n Du visste ikkje kor det svir<\/p>\n n\u00e5r du dreg forbi – framand.<\/p>\n <\/p>\n Du kjende heller ikkje vonl\u00f8ysa<\/p>\n inni meg –<\/p>\n der eg stend einsam attende –<\/p>\n <\/p>\n hjelpelaus lik en skadd fugl…<\/p>\n <\/p>\n Christine Hunsdal<\/p>\n <\/p>\n Vinteren i v\u00e5re hjerter<\/strong><\/p>\n Vinteren<\/p>\n i v\u00e5re hjerter<\/p>\n er hard.<\/p>\n <\/p>\n Det bl\u00e5ser<\/p>\n bitende kaldt<\/p>\n der inne.<\/p>\n <\/p>\n For \u00e5 holde varmen<\/p>\n sl\u00e5r vi hverandre ned.<\/p>\n <\/p>\n Merkelig…<\/p>\n <\/p>\n Bernt K B\u00f8rresen<\/p>\n <\/p>\n Blues<\/strong><\/p>\n et smil<\/p>\n hengt fast<\/p>\n p\u00e5 leppene<\/p>\n <\/p>\n et smil<\/p>\n som gr\u00e5ter<\/p>\n <\/p>\n \u00d8ystein Rosse<\/p>\n <\/p>\n Veslem\u00f8y<\/strong><\/p>\n Ho er mager og myrk og mj\u00e5<\/p>\n med brune og reine drag<\/p>\n og auge djupe og gr\u00e5<\/p>\n og stillsleg, dr\u00f8ymande lag.<\/p>\n Det er som det halvt um halvt<\/p>\n l\u00e5g ei svevn yver heile ho;<\/p>\n i r\u00f8rsle, tale og alt<\/p>\n hev ho denne d\u00f8yvde ro.<\/p>\n <\/p>\n Under panna fager, men l\u00e5g<\/p>\n lyser augo som att um eim;<\/p>\n det er som dei stirande s\u00e5g<\/p>\n langt inn i ein annan heim.<\/p>\n <\/p>\n Ho gjeng \u00e5t sin omnskr\u00e5benk<\/p>\n og set seg, men veit det knapt<\/p>\n og tek denne mj\u00f8lkeskjenk,<\/p>\n og sit der roleg fortapt.<\/p>\n Berre barmen gjeng sprengd og tung<\/p>\n og det bivrar um munnen bleik.<\/p>\n Ho er skjelvande sped og veik,<\/p>\n midt i det ho er ven og ung.<\/p>\n <\/p>\n Arne Garborg<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Skj\u00e6rgaards\u00f8<\/strong><\/p>\n Nu glider b\u00e5ten<\/p>\n mot skj\u00e6rgaards\u00f8en,<\/p>\n en \u00f8 i havet<\/p>\n med gr\u00f8nne strande.<\/p>\n Her lever blomster<\/p>\n for ingens \u00f8yne<\/p>\n de staar saa fremmed<\/p>\n og ser meg lande.<\/p>\n <\/p>\n Mitt hjerte blir som<\/p>\n en fabelhave<\/p>\n med samme blomster<\/p>\n som \u00f8en eier.<\/p>\n De taler sammen<\/p>\n og hvisker s\u00e6lsomt,<\/p>\n som b\u00f8rn de m\u00f8tes<\/p>\n og ler og neier.<\/p>\n <\/p>\n Her var jeg kanskje<\/p>\n i tidens morgen<\/p>\n som hvit spirea<\/p>\n engang at finde.<\/p>\n Jeg kjenner duften<\/p>\n igjen fra fordum,<\/p>\n jeg skj\u00e6lver midt i<\/p>\n et gammelt minne.<\/p>\n <\/p>\n Mitt \u00f8ye lukkes,<\/p>\n en fjern erindring<\/p>\n har lagt mitt hode<\/p>\n ned til min skulder.<\/p>\n S\u00e5 tetner natten<\/p>\n inn over \u00f8en<\/p>\n og havet buldrer<\/p>\n Nirvanas bulder.<\/p>\n <\/p>\n Knut Hamsun<\/p>\n <\/p>\n Jarnnetter<\/strong><\/p>\n Tyngst var den lange natta<\/p>\n da ingen kom.<\/p>\n Men jarnnetters sorg i mitt hjarte<\/p>\n taler eg aldri om.<\/p>\n <\/p>\n Jarnnetters sorg for henne<\/p>\n eg aldri fann,<\/p>\n er tagal som sorga fr\u00e5 alle<\/p>\n us\u00e6le armodsland.<\/p>\n <\/p>\n Jarnnetters sorg i verda<\/p>\n har aldri dag.<\/p>\n Min elskhug har berre mitt eige<\/p>\n einslege hjarteslag.<\/p>\n <\/p>\n Tor Jonsson<\/p>\n <\/p>\n Ordet<\/strong><\/p>\n Dei gl\u00f8ymast dei gjeve<\/p>\n og alt det dei gjorde.<\/p>\n Min livet er \u00e6ve<\/p>\n og evig er Ordet.<\/p>\n <\/p>\n Tor Jonsson<\/p>\n <\/p>\n Til sist<\/strong><\/p>\n Til sist<\/p>\n f\u00e5r tausheten ord<\/p>\n i et landskap med h\u00f8sttunge marker<\/p>\n veier og stier<\/p>\n i et uendelig m\u00f8nster,<\/p>\n elver i skyggebl\u00e5 leier<\/p>\n og den hemmelige grotte<\/p>\n hvor havet s\u00f8ker inn<\/p>\n r\u00f8dt etter fullm\u00e5ne.<\/p>\n <\/p>\n Astrid Tollefsen<\/p>\n <\/p>\n Uv\u00e6r<\/strong><\/p>\n Som en hjord av torden\u00f8gler<\/p>\n p\u00e5 marsj i juratiden<\/p>\n trekker de sv\u00e6re skyer<\/p>\n inn over landskapet –<\/p>\n vettskremt og lykkelig<\/p>\n st\u00e5r jeg i m\u00f8rket og kjenner<\/p>\n Guds v\u00e5te knyttnever<\/p>\n hamre meg inn i ansiktet.<\/p>\n <\/p>\n Andre’ Bjerke<\/p>\n <\/p>\n M\u00e4nniskans hem<\/strong><\/p>\n Nu \u00e4r det natt \u00f6ver jorden.<\/p>\n Darrande stj\u00e4rna, gl\u00e4ns.<\/p>\n V\u00e4rldarna vandra s\u00e5 fj\u00e4rran.<\/p>\n M\u00f6rket \u00e4r utan gr\u00e4ns.<\/p>\n <\/p>\n Marken och mullen och m\u00f6rket,<\/p>\n varf\u00f6r \u00e4lskar jeg dem?<\/p>\n – Stj\u00e4rnorna vandra s\u00e5 fj\u00e4rran.<\/p>\n Jorden \u00e4r m\u00e4nniskans hem.<\/p>\n <\/p>\n Erik Blomberg<\/p>\n <\/p>\n Kring halva jorden<\/strong><\/p>\n Kring halva jorden jag letat har<\/p>\n en punkt, som jag vakrast fick kalla.<\/p>\n S\u00e5 vackra voro de alla,<\/p>\n att ingen vackrere var.<\/p>\n <\/p>\n Tag allt, som \u00e4r mitt och mitt kan bli,<\/p>\n men l\u00e4mna min yppersta g\u00e5va;<\/p>\n att kunne njuta och lova,<\/p>\n d\u00e4r en annan g\u00e5r kallt f\u00f6rbi!<\/p>\n <\/p>\n Erik Axel Karlfeldt<\/p>\n <\/p>\n N\u00e4r lyckan m\u00f6tte k\u00e4rleken<\/strong><\/p>\n N\u00e4r lyckan m\u00f6tte k\u00e4rleken<\/p>\n en midsommardag,<\/p>\n sa k\u00e4rleken til lyckan: Min syster<\/p>\n jag vet at du \u00e4r vackrare<\/p>\n och starkare enn jag<\/p>\n – s\u00e5 hj\u00e4lp v\u00e5r lille bror<\/p>\n som \u00e4r s\u00e5 dyster.<\/p>\n Men lyckan bara skrattade<\/p>\n och hepna fick vi se<\/p>\n hur lite som han fattade<\/p>\n av l\u00e4ngtan och ide<\/p>\n och allt som g\u00e5r allena och gr\u00e5ter.<\/p>\n <\/p>\n Frans G Bengtsson<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Den mann som ikke har musikk i seg<\/em><\/p>\n og ei blir r\u00f8rt av milde toners samklang<\/em><\/p>\n er lumsk, forr\u00e6dersk, rovlysten og slu<\/em><\/p>\n triste som natten er hans sinns bevegelser<\/em><\/p>\n og m\u00f8rke er hans f\u00f8lelser som Erebus.<\/em><\/p>\n Stol aldri p\u00e5 slik en mann.<\/em><\/p>\n <\/p>\n Shakespeare<\/p>\n <\/p>\n Usagte ord<\/strong><\/p>\n Hvorfor sa du aldri til meg<\/p>\n de ord du hadde tenkt \u00e5 si<\/p>\n Istedet gikk du inn i t\u00e5ken<\/p>\n og gjemte deg der<\/p>\n med dine t\u00e5rer<\/p>\n var det fordi du ikkeville<\/p>\n s\u00e5re meg<\/p>\n kanskje du var redd<\/p>\n du skulle miste meg.<\/p>\n Visste du ikke<\/p>\n at det var nettopp de ord<\/p>\n jeg ville h\u00f8re<\/p>\n S\u00e5 var det allikevel derfor<\/p>\n du mistet meg<\/p>\n fordi du tiet<\/p>\n og led ensom<\/p>\n med dine t\u00e5rer.<\/p>\n \u00c5 om du bare hadde visst det<\/p>\n at man m\u00e5 v\u00e6re to<\/p>\n om t\u00e5rene<\/p>\n En som gr\u00e5ter<\/p>\n og en som tr\u00f8ster<\/p>\n Kom og si meg<\/p>\n det du hadde tenkt \u00e5 si<\/p>\n s\u00e5 vil jeg t\u00f8rre bort<\/p>\n hver t\u00e5re av dine \u00f8yne<\/p>\n og du skal aldri mer gr\u00e5te.<\/p>\n <\/p>\n Ivar Albertsen<\/p>\n <\/p>\n Riksv\u00e5pen<\/strong><\/p>\n Ikke en l\u00f8veklo<\/p>\n krummet om \u00f8ksa<\/p>\n mot r\u00f8d bunn<\/p>\n <\/p>\n men et fuglebryst<\/p>\n <\/p>\n foten til ei gr\u00e5meise,<\/p>\n naken, r\u00f8yktynn<\/p>\n krummet om iset grein<\/p>\n mot en gr\u00f8nn vinterhimmel<\/p>\n <\/p>\n Hans B\u00f8rli<\/p>\n <\/p>\n Etter Auschwitz<\/strong><\/p>\n Det er hardt<\/p>\n \u00e5 se seg selv i \u00f8ynene<\/p>\n etter det som hendte<\/p>\n i Auschwitz.<\/p>\n I Hiroshima.<\/p>\n I Song May –<\/p>\n Men vend ikke speilet!<\/p>\n Tro ikke<\/p>\n at helvete hadde v\u00e6rt mulig<\/p>\n uten deg og meg.<\/p>\n <\/p>\n Hans B\u00f8rli<\/p>\n <\/p>\n – \u00c5 sj\u00e5 seg sj\u00f8lv falla<\/em><\/p>\n i grava en freista g\u00e5 utanom.<\/em><\/p>\n <\/p>\n \u00c5 late skuldkjensla<\/em><\/p>\n grava jorda bort under f\u00f8tene<\/em><\/p>\n <\/p>\n – \u00c5 kjenne at st\u00e5let var hardt<\/em><\/p>\n i den kniven<\/em><\/p>\n ein st\u00f8tte mot sitt eige hjarta,<\/em><\/p>\n <\/p>\n – er \u00e5 mognast<\/em><\/p>\n – \u00e5 sj\u00e5 livet<\/em><\/p>\n og kjenna at det er ditt<\/em><\/p>\n <\/p>\n Annabj\u00f8rg Rossehaug<\/p>\n <\/p>\n Kunne jeg bare<\/strong><\/p>\n Kunne jeg bare f\u00e5 leve<\/p>\n en eneste liten stund<\/p>\n med en visshet<\/p>\n om hvem jeg var<\/p>\n <\/p>\n Kunne jeg bare f\u00e5 synke<\/p>\n i nettenes dype bunn<\/p>\n uten dr\u00f8mmers<\/p>\n ekko og svar<\/p>\n <\/p>\n Kunne jeg bare f\u00e5 presse<\/p>\n min brennende hete munn<\/p>\n mot m\u00f8rket selv<\/p>\n Og hvile med lukkede \u00f8yne<\/p>\n et seende kort sekund.<\/p>\n <\/p>\n Stein Mehren<\/p>\n <\/p>\n Den f\u00f6rsta kyssen<\/strong><\/p>\n <\/strong>P\u00e5 silvermolnets kant satt aftonstj\u00e4rnan,<\/p>\n fr\u00e5n lundens skymning fr\u00e5gte henne t\u00e4rnan:<\/p>\n «S\u00e4g, aftonstj\u00e4rna, vad i himlen t\u00e4nkes,<\/p>\n n\u00e4r f\u00f6rsta kyssen \u00e5t en \u00e4lskling sk\u00e4nkes?»<\/p>\n <\/p>\n Och himlens blyga dotter h\u00f6rdes svara:<\/p>\n «P\u00e5 jorden blickar ljusets \u00e4nglaskara<\/p>\n och ser sin egen s\u00e4llhet speglad \u00e5ter,<\/p>\n blott d\u00f6den v\u00e4nder \u00f6gat bort\u00a0 – och gr\u00e5ter.»<\/p>\n <\/p>\n Johan Ludvig Runeberg<\/p>\n <\/p>\n Stj\u00e4rnan<\/strong><\/p>\n Pl\u00f6tsligt fick jag ena armen fri<\/p>\n fr\u00e5n armarna som h\u00f6ll om mej<\/p>\n och r\u00e4ckte den ut och r\u00f6rde vid en stj\u00e4rna:<\/p>\n jo, hon var d\u00e4r, hon hadde inte bytt f\u00e4rj,<\/p>\n Stj\u00e4rnan var djup som f\u00f6rr med<\/p>\n bl\u00e5a taggar<\/p>\n och min, bara min –<\/p>\n stj\u00e4rnan stod i sitt rum<\/p>\n vi sm\u00e5log mot varann<\/p>\n och v\u00e4nde oss b\u00e5da om<\/p>\n mot var sin himmel.<\/p>\n <\/p>\n Solveig von Schoultz<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00a0Hugvende<\/strong><\/p>\n Du livsens mor, kvi fekk eg ikkje sove<\/p>\n den andelause svevn i uskapt land;<\/p>\n eg tigga ikkje etter livsens g\u00e5ve,<\/p>\n eg bad deg ikkje um det minste grand.<\/p>\n Kvi sette du meg i di stykb\u00e5nstove<\/p>\n og skapte meg s\u00e5 tunge lagnadsband?<\/p>\n Det er kje attervende, eg er bunden<\/p>\n til spanestolen her i lidingslunden.<\/p>\n <\/p>\n Eg gjekk s\u00e5 tidt med von og varme b\u00f8ner<\/p>\n den bratte vegen til din solskinsborg,<\/p>\n eg sa eg var av dine fatigs\u00f8ner,<\/p>\n eg sa med sanning eg var f\u00f8dd med sorg.<\/p>\n Du svara at du gav kje n\u00e5del\u00f8ner,<\/p>\n og eg gjekk tomhendt burt i fr\u00e5 ditt torg.<\/p>\n Eg strauk or auga burt den beiske t\u00e5ra<\/p>\n og klungerkvasse tvil mi kjensle s\u00e5ra.<\/p>\n <\/p>\n Mitt gamle gudetempel skjelv og svigar<\/p>\n og fell; eg ser det utan ank og spott.<\/p>\n Eg f\u00e6r eit allheimsutsyn og eg tregar<\/p>\n kje nokon ting eg gjorde, vondt ell godt.<\/p>\n Eg elskar nauda mi som bryt meg vegar<\/p>\n til mine eigne fagre kjensleslott.<\/p>\n Eg hev mi s\u00e6le og mi berging funne<\/p>\n i blode som or barmen min hev runne.<\/p>\n <\/p>\n Olav Nygard<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Vegvill<\/strong><\/p>\n Vi ser<\/p>\n at jord<\/p>\n og stjerner<\/p>\n og skyer<\/p>\n er duftende roser<\/p>\n i universet –<\/p>\n Lys –<\/p>\n tid –<\/p>\n stoff –<\/p>\n Vi pynter v\u00e5re hjerter<\/p>\n med blomster av papir<\/p>\n og knuser<\/p>\n de ringlende gr\u00f8nne<\/p>\n str\u00e5<\/p>\n som slekter s\u00e5dde<\/p>\n p\u00e5 steingrunn.<\/p>\n Vi knuser<\/p>\n med beinharde never<\/p>\n s\u00e5 vi kan f\u00e5 rom<\/p>\n til dagens byggverk<\/p>\n av plast.<\/p>\n <\/p>\n Einar Skj\u00e6r\u00e5sen<\/p>\n <\/p>\n Den rene av hjertet<\/strong><\/p>\n Monumenter til \u00e6re<\/p>\n S\u00f8yler for makt<\/p>\n Selv her m\u00e5 det v\u00e6re<\/p>\n synlig og sagt:<\/p>\n tungt er \u00e5 b\u00e6re<\/p>\n den ringes drakt.<\/p>\n <\/p>\n Se ikke hen til<\/p>\n forfengelig skrud<\/p>\n Den rene av hjertet<\/p>\n hviler i Gud.<\/p>\n <\/p>\n Einar Skj\u00e6r\u00e5sen<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Treet<\/strong><\/p>\n Sj\u00e5 treet,<\/p>\n einsamt st\u00e5r det,<\/p>\n nakent<\/p>\n i kaldt, gulbleikt mars-gry<\/p>\n med skarp kant av skaresn\u00f8<\/p>\n kring foten.<\/p>\n <\/p>\n Dei andre tre her p\u00e5 sletta<\/p>\n st\u00e5r samansigne i stivt bar<\/p>\n og s\u00f8v trygt i sin vinter.<\/p>\n Men dette er annleis enn dei.<\/p>\n <\/p>\n For dette aleine er nakent<\/p>\n og ventar lauv.<\/p>\n Knuppane ligg alt som dropar,<\/p>\n tett etter kvar ein kvist.<\/p>\n Varsamt og vakt, ur\u00f8rleg<\/p>\n st\u00e5r treet og ber sin skatt<\/p>\n med veik glans som av perler<\/p>\n kring seg fr\u00e5 rot til topp.<\/p>\n <\/p>\n G\u00e5 ikkje n\u00e6rare.<\/p>\n Stilt skal det vera her, enno<\/p>\n ingen m\u00e5 vakne her, enno<\/p>\n men snart, snart –<\/p>\n derfor ligg dette mjuke<\/p>\n skimmer, lett som ein<\/p>\n lykkeleg draum<\/p>\n over det spirande liv.<\/p>\n <\/p>\n Alt p\u00e5 v\u00e5r jord som ber<\/p>\n knuppar<\/p>\n og veit si fullbyrding n\u00e6r<\/p>\n har dette skimmeret kring seg<\/p>\n av venting og togn og draum.<\/p>\n <\/p>\n S\u00e5 rart \u00e5 ha sett det treet.<\/p>\n <\/p>\n S\u00e5 godt \u00e5 ha vore det treet<\/p>\n – og vera det<\/p>\n enno ein morgon.<\/p>\n <\/p>\n Halldis Moren Vesaas<\/p>\n <\/p>\n F\u00f8dd i g\u00e5r<\/strong><\/p>\n I kveld er eg makelaust, grenselaust glad!<\/p>\n Til far min, \u00e6rverdig og gr\u00e5,<\/p>\n som var eg hans likemann gjekk eg i stad<\/p>\n og gav han eit velmeint r\u00e5d:<\/p>\n Det skulle du gjera, s\u00e5 vidt eg forst\u00e5r!<\/p>\n Han rette p\u00e5 ryggen, far:<\/p>\n Kva skj\u00f8nner vel du, var det kalde svar,<\/p>\n du som vart f\u00f8dd i g\u00e5r.<\/p>\n <\/p>\n Vart eg f\u00f8dd i g\u00e5r? – Eg vart f\u00f8dd i g\u00e5r!<\/p>\n Eg skunda meg der i fr\u00e5.<\/p>\n Og no ser eg f\u00f8rst at det lid mot v\u00e5r<\/p>\n og himlen er blank og bl\u00e5.<\/p>\n Eg kalla meg sliten, eg kjende meg m\u00f8dd<\/p>\n og trudde all glede endt,<\/p>\n no veit eg at ingenting har meg hendt,<\/p>\n eg som i g\u00e5r vart f\u00f8dd!<\/p>\n <\/p>\n Og eg som har v\u00e5sa om skodde og sky,<\/p>\n om vonbrot og tapte slag<\/p>\n – eg st\u00e5r i mtt f\u00f8rste str\u00e5lande gry,<\/p>\n skal leggje fr\u00e5 land just i dag!<\/p>\n Eg som s\u00e5 vidt fylte tjue \u00e5r –<\/p>\n kva veit eg om sorgane, eg!<\/p>\n Min strenge far, – Gud velsigne deg!<\/p>\n Visst vart eg f\u00f8dd i g\u00e5r.<\/p>\n <\/p>\n Halldis Moren Vesaas<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n En k\u00e4rleksvisa<\/strong><\/p>\n Jag k\u00f6pte min k\u00e4rlek f\u00f6r pengar<\/p>\n f\u00f6r mej var ej ennan att f\u00e5,<\/p>\n sjung vackert, I skorrande str\u00e4nger,<\/p>\n sjung vackert om k\u00e4rlek\u00a0 \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n <\/p>\n Den dr\u00f6mmen, som aldri besannats,<\/p>\n som dr\u00f6m var den vacker att f\u00e5,<\/p>\n f\u00f6r den, som ur Eden f\u00f6rbannats<\/p>\n \u00e4r Eden ett Eden \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n <\/p>\n Gustaf Fr\u00f6ding<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Samlet 1975 – 1980 Det riktigt sv\u00e5ra Det riktigt sv\u00e5ra kan b\u00e4ras med ett slags l\u00e4tthet. Det \u00e4r s\u00e5 annorlunda \u00e4n du hadde t\u00e4nkt dig. Inf\u00f6r olyckan kastar du \u00f6verbord barlasten av f\u00f6rs\u00e4kringar och bekymmer f\u00f6r andras meningar. … Les videre ![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/P7220104-300x225.jpg\" "\\"OLYMPUS")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMAG0152-179x300.jpg\" "\\"IMAG0152\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMAG0064-300x179.jpg\" "\\"IMAG0064\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMAG0127-300x179.jpg\" "\\"IMAG0127\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMG_0180-300x225.jpg\" "\\"IMG_0180\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/PA160048-300x225.jpg\" "\\"OLYMPUS")
<\/a><\/p>\n