![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/Bilde0008-300x225.jpg\" "\\"Bilde0008\\"")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
N\u00e5r menneskene er g\u00e5tt heim<\/strong><\/p>\n Du s\u00f8ker ditt dimme speilbilde<\/p>\n i de dimme g\u00e5ter omkring deg.<\/p>\n Alltid.<\/p>\n <\/p>\n Du legger dine ensomme tanker<\/p>\n i munnen p\u00e5 vinden.<\/p>\n Du dr\u00f8mmer menneskemening inn i<\/p>\n duft og sus. Alltid svarer<\/p>\n dvergm\u00e5let med din egen stemme.<\/p>\n <\/p>\n Men hva tror du skogen synger siden,<\/p>\n n\u00e5r Du er g\u00e5tt heim?<\/p>\n <\/p>\n Jo da er timen inne<\/p>\n for r\u00f8ster nakne som jern.<\/p>\n En stumhet reiser seg,<\/p>\n st\u00e5r med l\u00f8ftet panne<\/p>\n og kveder for stjernene,<\/p>\n kambriske kvad<\/p>\n som menneskelepper aldri har r\u00f8rt.<\/p>\n <\/p>\n Djupt i skogene<\/p>\n p\u00e5 byens torg og i<\/p>\n skinnende saler<\/p>\n sitter en stumhet og ler lydl\u00f8st.<\/p>\n Venter<\/p>\n til menneskene er g\u00e5tt heim.<\/p>\n <\/p>\n Da reiser de seg og taler<\/p>\n taler med steintunge<\/p>\n et spr\u00e5k s\u00e5 hovmodig<\/p>\n at det ikke har ord for<\/p>\n MENNESKE.<\/p>\n <\/p>\n Hans B\u00f8rli<\/p>\n <\/p>\n Den kvite b\u00f8ra<\/strong><\/p>\n Tr\u00e6rne st\u00e5r kledd som nonner<\/p>\n i natt og nysn\u00f8. – Alt<\/p>\n er stivnet stillhet og stjerner<\/p>\n bristende, \u00f8de, kaldt.<\/p>\n <\/p>\n V\u00e6r stille, mi sjel. V\u00e6r stille<\/p>\n som skogens unge tre:<\/p>\n Det luter mot brest under b\u00f8ra<\/p>\n Herre, din vilje skje!<\/p>\n <\/p>\n Med ukr\u00f8kt rygg skal ingen<\/p>\n f\u00e5 st\u00e5 mellom jordens savn.<\/p>\n Men tyngst er den kvite b\u00f8ra<\/p>\n av sorger uten navn.<\/p>\n <\/p>\n Det faller i Lucinetter<\/p>\n de fine, fj\u00f8rlette fjon<\/p>\n og veks til ei himmeltyngde<\/p>\n over hver livsgr\u00f8nn von.<\/p>\n <\/p>\n Hva nytter det vel \u00e5 klage<\/p>\n i natt og nysn\u00f8? – H\u00f8r<\/p>\n n\u00e5 brast det et tre i skogen<\/p>\n under si kvite b\u00f8r…<\/p>\n <\/p>\n Hans B\u00f8rli<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Jeg tror ei<\/strong><\/p>\n Jeg tror ei den hvis sorg har mange t\u00e5rer.<\/p>\n Har han gr\u00e5tt ut, s\u00e5 blir han like god.<\/p>\n Hans smerte er ei edder, syk og giftig,<\/p>\n der langsomt eser gjennom sjel og blod.<\/p>\n <\/p>\n Jeg smiler til de altfor store klager,<\/p>\n der glemmes vil i livets nye morgen.<\/p>\n Men deg, deg elsker jeg; for du gikk knust,<\/p>\n men taus med l\u00f8ftet hode inn i sorgen.<\/p>\n <\/p>\n Vilhelm Krag<\/p>\n <\/p>\n Et vers<\/strong><\/p>\n \u00c5 leve er – krig med trolle<\/p>\n i hjertets og hjernens hvelv.<\/p>\n \u00c5 dikte – det er \u00e5 holde<\/p>\n dommedag over seg selv.<\/p>\n <\/p>\n Henrik Ibsen<\/p>\n <\/p>\n \u00c5 dikte<\/strong><\/p>\n \u00c5 dikte er \u00e5 vera<\/p>\n det vesle som ein vart<\/p>\n og sleppe kvite fuglar ut<\/p>\n i nattesvart.<\/p>\n <\/p>\n \u00c5 leva er \u00e5 vera<\/p>\n det store som ein er<\/p>\n og st\u00e5 i einsleg undring<\/p>\n og h\u00f8yre fuglar flyge inn<\/p>\n fr\u00e5 ukjend verd.<\/p>\n <\/p>\n Tor Jonsson<\/p>\n <\/p>\n Bumerkje<\/strong><\/p>\n Je sir et rom, det lukker seg – og stenger<\/p>\n en uro-veng, som bakser mot e rute.<\/p>\n Da er det innestengt og ille ute<\/p>\n det vesle vevre liv<\/p>\n som ville mer og lener.<\/p>\n <\/p>\n N\u00e5r kar og staup er t\u00f8mt og du er ingen<\/p>\n da fins det att et butegn du har skuri<\/p>\n – et ymt fr\u00e5 det du var og ville vuri.<\/p>\n En liten minne-ting<\/p>\n – og merkje ditt i tingen.<\/p>\n <\/p>\n Einar Skj\u00e6r\u00e5sen<\/p>\n <\/p>\n Fylle med sang<\/strong><\/p>\n Je veit om en skog<\/p>\n der tunglynnet r\u00f8mte<\/p>\n n\u00e5r heggbloma spratt.<\/p>\n E ungjente danse<\/p>\n i dr\u00f8mmen h\u00f8r eneste natt.<\/p>\n Je veit om en v\u00e5r<\/p>\n og den g\u00e5r uendeleg att.<\/p>\n <\/p>\n Je veit om e elv<\/p>\n som glir gj\u00f8nnom sommarn<\/p>\n og glitrer forbi.<\/p>\n I skr\u00e5ninga d\u00f8ser<\/p>\n sm\u00e5 \u00e5krer med gro-render i.<\/p>\n E kvinne g\u00e5r byrg<\/p>\n og skin over liv som skal bli.<\/p>\n <\/p>\n Je veit om e bygd<\/p>\n der hausten kjem tidleg<\/p>\n og vintern er lang.<\/p>\n E mor sit og vogger<\/p>\n et menneskekryp i sitt fang.<\/p>\n Je veit om en dal<\/p>\n og den vil je fylle med sang.<\/p>\n <\/p>\n Einar Skj\u00e6r\u00e5sen<\/p>\n <\/p>\n \u00a0Jag<\/strong><\/p>\n Jag \u00e4r fr\u00e4mande i detta land,<\/p>\n som ligger djupt under det tryckande havet,<\/p>\n solen blickar inn med ringlande str\u00e5lar<\/p>\n og luften flyter mellan mine h\u00e4nder.<\/p>\n Man sade mig at jag \u00e4r f\u00f6dd i f\u00e5ngenskap –<\/p>\n h\u00e4r \u00e4r intet ansikte som vore mig bekant.<\/p>\n Var jag en sten, den man kastat hit p\u00e5 bottnen?<\/p>\n Var jag en frukt, som var f\u00f6r tung f\u00f6r sin gren?<\/p>\n H\u00e4r ligger jag p\u00e5 lur vid det susande tr\u00e4dets fot,<\/p>\n hur skal jag komma upp f\u00f6r de hala stammarna?<\/p>\n D\u00e4ruppe m\u00f6tas de raglande kronorna,<\/p>\n d\u00e4r vill jag sitta og speja ut efter r\u00f6ken<\/p>\n ur mitt hemlands skorstenar…<\/p>\n <\/p>\n Edith S\u00f6dergran<\/p>\n <\/p>\n De d\u00f6dsd\u00f6mda<\/strong><\/p>\n Vid den stora r\u00e4tterg\u00e5ngen,<\/p>\n efter domen, efter talen,<\/p>\n h\u00f6ll de d\u00f6mdas tysta tankar<\/p>\n samspr\u00e5k i den tysta salen,<\/p>\n <\/p>\n sa den ene till den andra:<\/p>\n «Nu vet ingen hur det g\u00e5r oss.<\/p>\n Kanske \u00e4r det snarast b\u00f6rjan<\/p>\n p\u00e5 ett verk, som \u00e5terst\u00e5r oss.<\/p>\n <\/p>\n Dina drag \u00e4r mycket bleka,<\/p>\n vita som den vita gl\u00f6den,<\/p>\n levande som l\u00e5gor lever.<\/p>\n \u00c4nnu har vi l\u00e5ngt till d\u00f6den.<\/p>\n <\/p>\n Brinnande och utan fruktan<\/p>\n g\u00e5r vi till det bittra sista,<\/p>\n brinnande och utan fruktan<\/p>\n stiger anden som en gnista.<\/p>\n <\/p>\n Den kan drivas l\u00e5ngt av vinden<\/p>\n genom viddar tomma, kalla,<\/p>\n men d\u00e4r skogen st\u00e5r som t\u00f6rrast<\/p>\n ska tv\u00e5 heta gnistror falla.»<\/p>\n <\/p>\n Karin Boye<\/p>\n <\/p>\n Ingenting<\/strong><\/p>\n Var lugn, mitt barn, det finnes ingenting,<\/p>\n och allt \u00e4r som du ser det: skogen, r\u00f6ken<\/p>\n och skenornas flykt.<\/p>\n Nogonstans l\u00e5ngt borta i fj\u00e4rran land<\/p>\n finnes en bl\u00e5are himmel och en mur med rosor<\/p>\n eller en palm och en ljummare vind –<\/p>\n och det er allt.<\/p>\n Det finnes icke nogot mera \u00e4n sn\u00f6n<\/p>\n p\u00e5 granens gren.<\/p>\n Det finnes ingenting att kyssa med varma leppar,<\/p>\n och alla leppar bli med tiden svala.<\/p>\n Men du s\u00e4ger, mitt barn, att ditt hj\u00e4rta \u00e4r<\/p>\n m\u00e4ktigt, och att leva f\u00f6rg\u00e4ves<\/p>\n \u00e4r mindre \u00e4n att d\u00f6.<\/p>\n Vad ville du d\u00f6den?<\/p>\n K\u00e4nner du v\u00e4mjelsen hans kl\u00e4der sprida<\/p>\n och ingenting \u00e4r \u00e4ckligare \u00e4n d\u00f6 f\u00f6r egen hand.<\/p>\n Vi b\u00f6r \u00e4lska livets l\u00e5nga timmar av<\/p>\n sjukdom och tr\u00e5nga \u00e5r av l\u00e4ngtan<\/p>\n s\u00e5som de korta \u00f6gonblick<\/p>\n da \u00f6knen blommar…<\/p>\n <\/p>\n Edith S\u00f6dergran<\/p>\n <\/p>\n Hemkomst<\/strong><\/p>\n Min barndoms tr\u00e4d st\u00e5 jublande kring mig<\/p>\n o m\u00e4nniska!<\/p>\n och gr\u00e4set mig h\u00e4lsar v\u00e4lkommen<\/p>\n ut fr\u00e4mmande land.<\/p>\n Mitt huvud jag lutar i gr\u00e4set;<\/p>\n nu \u00e4ntligen hemma.<\/p>\n Nu v\u00e4nder jag ryggen \u00e5t allting<\/p>\n som ligger bakom mig:<\/p>\n mina kamrater bli skogen och stranden<\/p>\n och sj\u00f6n.<\/p>\n Nu dricker jag visdom ur granarnas<\/p>\n saftfyllda krona,<\/p>\n nu dricker jag sanning ur bj\u00f6rkarnas<\/p>\n f\u00f6rtorkade stam,<\/p>\n nu dricker jag makt ur det minsta<\/p>\n och spedaste gr\u00e4sstr\u00e5;<\/p>\n en v\u00e4ldig beskyddare r\u00e4cker mig<\/p>\n n\u00e5digt sin hand.<\/p>\n <\/p>\n Edith S\u00f6dergran<\/p>\n <\/p>\n Skapare gestalter<\/strong><\/p>\n Mitt hj\u00e4rta av j\u00e4rn vill sjunga sin s\u00e5ng.<\/p>\n Tvinga, tvinga<\/p>\n m\u00e4nniskornas hav,<\/p>\n forma, forma<\/p>\n m\u00e4nniskornas stora masse<\/p>\n till en fr\u00f6jd \u00e5t gudar.<\/p>\n Vaggande i l\u00f6sa sadlar komma vi<\/p>\n de ok\u00e4nda, l\u00e4ttsinniga, starka,<\/p>\n B\u00e4r oss vinden fram?<\/p>\n S\u00e5 som et h\u00e5nskratt klinga v\u00e5ra r\u00f6ster<\/p>\n ur fj\u00e4rran, fj\u00e4rran…<\/p>\n <\/p>\n Edith S\u00f6dergran<\/p>\n <\/p>\n \u00c5ngest<\/strong><\/p>\n \u00c5ngest, \u00e5ngest \u00e4r min arvedel,<\/p>\n min strupes s\u00e5r,<\/p>\n mitt hj\u00e4rtas skri i v\u00e4rlden.<\/p>\n Nu stivnar l\u00f6ddrig sky<\/p>\n i nattens grova hand,<\/p>\n nu stiga skogarna<\/p>\n och stela h\u00f6jder<\/p>\n s\u00e5 kargt mot himmlens<\/p>\n f\u00f6rkrymte valv.<\/p>\n Hur h\u00e5rt \u00e4r allt,<\/p>\n hur stelnat, svart och stillat!<\/p>\n Jag famlar kring i detta dunkla rum,<\/p>\n jag k\u00e4nnar klippans vassa kant mot mina<\/p>\n fingrar, jag river mina upp\u00e5tstr\u00e4kta<\/p>\n h\u00e4nder til blods mot molnens frusna trasor.<\/p>\n Ack, mina naglar sliter jag fr\u00e5n fingrarna<\/p>\n mina h\u00e4nder river jag s\u00e5riga, \u00f6mma<\/p>\n mot berg och m\u00f6rknad skog,<\/p>\n mot himlens svarta j\u00e4rn<\/p>\n och mot den kalla jorden!<\/p>\n \u00c5ngest, \u00e5ngest \u00e4r min arvedel,<\/p>\n min strupes s\u00e5r,<\/p>\n mitt hj\u00e4rtas skri i v\u00e4rlden.<\/p>\n <\/p>\n P\u00e4r Lagerkvist<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Samlet 1990 – 1995 N\u00e5r menneskene er g\u00e5tt heim Du s\u00f8ker ditt dimme speilbilde i de dimme g\u00e5ter omkring deg. Alltid. Du legger dine ensomme tanker i munnen p\u00e5 vinden. Du dr\u00f8mmer menneskemening inn i duft … Les videre ![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMG_0219-300x225.jpg\" "\\"IMG_0219\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/IMG_01761-225x300.jpg\" "\\"IMG_0176\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/vinterhaven.no\/wp-content\/uploads\/2012\/10\/munch.jpg\" "\\"munch\\"")
<\/a><\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n